Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men fåfängt vid dess port din klnbba höjde sig,
Då dina lärors ljus, ditt rykte, ditt exempel
Mig förde till ett rum deri, Oaktadt dig!
Af oförrätters harm att minnet evigt gömma,
Hur svårt mot en förtjent, hvars värde, hvars behag
Förföra hvar minut den sårade att glömma!
Hur ljuft tvärtom, o Gud, att hedra och berömma!
Ja, glad skall denna famn mot Thorild sjelf en dag
Med slocknad fiendskap och hämnadt löje sträckas,
Så snart från etherns rymd, från skrytets tomma sfer,
Med sansning af sig sjelf och ändtlig trött att gäckas^
Till rimlig storhet blott han värdes stiga ner.
Innan jag lemnar detta område af Leopolds
poetiska verksamhet, de s. k. Tillfällighetsstyckenas, bör jag
tillägga några ord i afseende på Grubbes nyss
meddelade reflexioner till försvar för denna art af poesi.
Mig synes ett sådant försvar för tillfällighetspoesien
obehöfligt; ty, såsom redan Goethe anmärkt, är all sann
poesi tillfällighetspoesi, så vida den alltid är framkallad
af en impuls utifrån, en händelse, en situation, ett
faktum ur historien eller ett minne ur sagoverlden. Så
förmodar jag att hvarje skald skall af hvar och en af sina
dikter kunna väckas till minne af bestämda yttre
omständigheter, under hvilka den författades. Poesien
behöfver denna verklighetens grund för att ej förlora sig
i fantasier, som äro lika tomma som de äro fria.
Likasom landskapsmålaren behöfver stödja sin målning på
det eller det gifna landskapet, och bildhuggaren sin bild
på den eller den gifna menniskokroppen, som under
hans behandling idealiseras och förskönas, så behöfver
ock poeten en yttre händelse eller situation, vare sig
att den omedelbart framställer sig för hans åskådning
eller lefver i hans minne, vare sig ur egen eller andras
erfarenhet, för att deraf, så att säga, bilda
benbyggnaden i sitt poem. Hvarföre är den poesi, som diktas i
den tidigare ungdomen, och den, som härleder sig från
det täcka könet, oftast så enformig och tröttande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
