- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
234

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

all fulländning i yttre form, om ej derföre, att
författaren eller författarinnan, den förre genom sin ålder, den
senare genom sitt kön, saknar den erfarenhet af lifvet
och den yttre verlden, som först är i stånd att gifva
dikten ett sannt och intressefullfc innehåll? Att det unga
hjertat känner sig på ett poetiskt sätt tilltaladt, när
sommarsolen går upp eller ned, under nattens skuggor
eller nattens måne, att det än vill brista af ett obestämdt
qval, än hoppa ur bröstet af en obestämd glädje, utgör
visserligen rätt intressanta omständigheter; men lånar ej
erfarenheten mäktigare poetiska motiver, så är det så
godt att låta visan blifva osjungen. Dock ser man just
denna pjollerpoesi, denna vittra blanc-manger utan substans
och bestämdhet, med största förnämhet blicka ned på
den s. k. tillfällighetsdikten, som doct har den
förtjen-sten att den är något, och kan vara mycket, då den
andra är intet apnat än fradga och bubblor.

Man gör sig den föreställningen att poesien skall
alstras inom fyra väggar under fullkomlig afslutenhet
från verlden, och att skalden skall hämta sin ingifvelse
endast ur sitt eget bröst. Man bedrager sig. Det är
under sådana klosteromständigheter tvärtom, under ett
oupphörligt ensligt kelande med sitt eget hjerta, som
den så kallade sångaren eller sångerskan lyckliggör
verlden med de lösa, sliskiga anrättningar, hvarom jag
nyss talade, dessa färglösa bleksotsfoster af en förklemad
känsla och en enerverad fantasi. Den rätta skalden
eller konstnären är ett verldens barn, i ordets bästa
bemärkelse: han söker att erfara allt, som kan erfaras,
hans blickar speja öfver hela verklighetens område för
att särskilja det, som genom sin skönhet eller sin
storhet duger för hans konst, från det, som genom sin
fulhet eller sin obetydlighet icke duger. Det är derföre
icke sagdt att han skall vara en dagdrifvare: är hans
snille af rätta slaget, så upptäcker hans blick vid första
ögonkastet hvad han .vill tillegna sig, fastän en annan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free