Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvart sysslan drog Annette, hon följde hennes fjät;
Fann ordning öfverallt och nyttan och behagen.
Ni skulle sett ett kök: hvar kopp som perlan ren;
Hvar panna, blank och ny, som först nr markna’n tagen;
Ett visthus, öfverstfullt af allt — i glas och sten,
I säck och lår — allt stäldt, allt afdelt efter slagen;
Ett mjölkrum, kärl vid kärl, välluktande af en,
Med sina hvita bord och gröna skydd mot dagen;
Ett fullträngdt linneskåp, från golfvet opp till tak,
Med allt hvad man till helg, som hvardags, nå’nsin brukar:
Nu damaster, nu dräll, här lakan och der dukar. ’
Till finhet och faaon i tusenfaldig smak.
Beständigt samma syn, hvarthän Eglé sig vänder:
Allt styrdes af Annette, allt vakade hon på —
Nu gnällde visthusdörrn, nu hördes väfstoln gå!
Hon klädde man och barn, snarl sagdt, med egna händer,
Och hade öfrig tid till dessas vård ändå.
Jag ville att en stund ni dem kring modren såge
Och henne jemt hos dem emellan sysslorna:
En mumlade på faime, en märkte på sin båge,
Den tredje ritade en lång sned rad med a. —
Af dem med kärlek lydd, af allt sitt folk tillbeden,
Hon gaf inom sitt hus en lycklig drottniugs lag;
Och när, med pannan skön af oskulden och freden,
Hon kom, bland sina barn, på fältet någon dag,
Ni skulle trott er se, med föga undantag,
Vår första sälla mor bland änglarne i Eden.
Jag skulle ej kunna ådagalägga detta styckes alla
skönheter, utan att anföra det helt och hållet. Men det
nu meddelade må vara nog. Den förnäma damen reste
från denna lyckliga hydda till sitt eget hem med bättre
begrepp än tillförene om en makas och moders pligter,
i hvilkas trogna uppfyllande hon framgent sökte sin
lycka och fann dep.
Ingenstädes i sina öfriga dikter har Leopold visat ett
så sannt poetiskt sinne, en så varm känsla, en så
naturtro-gen uppfattning af föremålen, ett så oskuldsfullt behag i
framställningen, en så flytande, ja smältande gång af det
eljest tunga alexandrinska versmåttet, som i detta poem,
säkerligen ett bland de skönaste genrestycken i vår vitter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
