Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Talismanen» är en satir öfver det förvända
upp-fostringssättet inom högförnäma hus, en syftning, som
författaren i en lång not gjort sig ett öfverflödigt besvär
att mildra och ursäkta. Diktionen i detta stycke är ett
nytt prof på författarens ovanligt lätta grace i
behandlingen af ämnen hörande till denna genre. Ett våp till
friherrinna får en son och skickar straxt efter en fé,
som skall draga försorg om hans lycka:
«Förläna, mäktigaste fé,
Den son jag nyss till verlden burit,
Det söta barn ni här skall se,
Den hjelp ni åt hans moder svurit!
Gör honom omtyckt, rik och stor,
Vid hofvet sedd, af könet liden!»
Se der en önskan af en mor,
Så klok man var det då för tiden,
När hon för trollet Nassas thron,
Bar fram sin lipande baron,
Uppå ett hyende af siden,
Prydt med en urblekt guldgalon.
Féen lofvar att göra sitt bästa för den unga
baronens lycka, ehuru hon anmärker att han blir
det har hon sett,
Med tiden litet trög i vett.
«Men i alla fall», fortfar trollpackan,
«Gif er tillfreds, jag skall så laga,
Att han dessförr (som ofta skett)
Skall göra lycka och behaga.
Man är ej stum i brist af skäl;
Tvärtom han öfverallt dessmera
Skall orda, tvista, decidera,
/ Och skratta högt och lyckas väl.
Ert bröst skall fröjdas vid att höra,
På hvad behagligt skamlöst sätt
Han vid ett bord skall ordet föra
Och jollra platt vid en toilette.
Med insigt något kall bestrida,
Behöfs det för en man af verld?
Han är baron och ej en lärd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
