- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
270

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med tarmbråk eller vattensot,

Tills någon fältskär botat heder.

Var deremot förflugen, bål,

Fantastisk, vettlös, öfvermodig,

Må endast väl, gör styfva mål,

Ät pudding, stockflsk, palt och kål,

Smält maten bra, blif rask och frodig,

Så är ni en förtjent person,

Värd för er dygd att respektera.

Ty tro, om dygden finns numera,

Så är det hos en styf dragon, o. s. v.

Det är karakteristiskt att Leopold gifvit sin
bearbetning af Burgers ballad «Das Lied von Treue» plats
bland sina «Skämtsamma dikter». Visserligen är det
sannt att originalet innehåller humoristiska drag, men
innehållet på det hela är af ganska allvarlig, ja
vemodig syftning. En riddare finner en vacker morgon sin
älskarinna sig frånröfvad af en sin granne: han följer
dem i spåren, lyckas hinna flyktingarne och slåss med
röfvaren. Striden blir oafgjord, och slutligen föreslår den
senare att låta den sköna sjelf välja mellan dem båda.
Det blef öfverenskommet; och damen bestämde sig utan
besinning för röfvaren. Nedslagen återvänder riddaren,
åtföljd af sina två hundar, som den flyktiga nymfen
lockat med sig, men som nu sluta sig till sin herre. Snart
rider hans rival i fatt honom .och fordrar på sin
herrska-rinnas vägnar att han äfven skall lemna ifrån sig åt
henne sina två hundar; eljest måste enviget ånyo börja.
Derpå svarar riddaren föraktfullt med samma ord,
hvarmed hans vedersakare afbröt den förra striden, att
hun-darne Sjelfva må välja hvilkendera de ville följa.
Jun-kem tror sig då säker på sin sak.

Han mysslar, han klappar på knä och på ben,

Gör stämman len,

Och lockar med hvetbröd i händren;

Förgäfves! — med vänliga, fägnande hopp,

De springa i famnen på riddaren opp,

Och visa hans fiende tändren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free