Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Leopolds skaldebref yttra? Grubbe: «En
Vol-tairisk lätthet och elegans utgör äfven, Oaktadt alla
tonens finare åtskilnader, den rådande gemensamma
karakteren af Leopolds Skaldebref, likasom af hans
öfriga småstycken. Skaldens talent har här i vänligt
förbund förenat sig med verldsmannens förbindliga ton
och belefvenhet. Man har någongång strängt tadlat det
lifliga uttrycket af vördnad och beundran i skaldebrefven
till konung Gustaf III. Men om man ej vill helt och
hållet förbjuda skalden att yttrp sina tänkesätt och
känslor för en bestämd person och isynnerhet för en
konungslig välgörare; så måste man väl finna det
tillbörligt, att han äfven här ej af kläder sin poetiska
natur: man bör ej ogilla, att han, i likhet med
porträttmålaren, framställer personen förskönad och idealiserad,
men det Oaktadt igenkännlig i sin bestämda
individualitet. Allt hvad man härvid kan med billighet fordra,
är blott, att han ej må nedfalla till krypande låghet
och osmaklighet, att han i berömmet öfverallt må
bibehålla en ton af förnuftsvärdighet, och blanda det med
ett uttryck af vigtiga sanningar och ädla tankar,
hvar-igenom Sjelfva det fina smickret förvandlas till en nyttig,
indirekt lärdom. Denna fordran har Leopold fullkomligt
uppfyllt. För öfrigt erinre man sig, att han med full
öfvertygelse ansåg Gustaf III för en af de största män,
som någonsin burit en krona: hans skaldebref gifva oss
väl ett poetiskt förhöjdt, men likväl i allt det
väsentliga troget uttryck af hans hjertas verkliga känslor.»
Skaldebrefven till konungen har jag redan i det
föregående behandlat. Af de öfriga fäster jag mig i
första rummet vid det till Franzén, märkvärdigt såsom
en hyllning från svenska vitterhetens då erkändt förste
till en ung skald, som anslagit många tonarter, hvilka
den stränga akademiska smaken då för tiden väl tvekade
att erkänna, och ej mindre märkvärdigt för de yttranden
om nämnda akademiska smak, som författaren här låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
