- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
295

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ling af förstånd och smak sker ej på annat sätt än
genom dessa jemförelser och successiva ombyten af
föreställningar. Också har den fordrat hela tidehvarf.»

Afhandlingens tredje stycke har till öfverskrift:
«Om en princip för smaken gifves, hvilken är och
hvar-ifrån uppkommer den?» «Det yttersta ändamålet», heter
det, «är väl i all vitterhet utan tvifvel alltid det största
nöjet. Men man skall finna, om man ger akt dertill, att
det större nöjet, till natur och föremål, förändrar sig
mycket efter odlingsgraderna. Vilda och hyfsade folkslag,
det är sannt, öfverensstämma gemensamt i behaget till
sinnliga föreställningar, så snart de blott hafva en viss
träffande liflighet, och ej äro till deras^natur
motbjudande. Men för odlade sinnen gifvas ännu tvenne
hufvud-grunder till ett nöje, som dubbelt öka det förra och
blifva snart vilkor för all vitterhet. Dessa äro: 1)
Bifallet till sig sjelf, hvilket uppkommer genom
behaget till det ädlare och odlingshögre, som finnes i vissa
tankeskapelser framför i andra; 2) Bifallet till den
bättre utförda saken, hvilket uppkommer genom den
lyckligare konsteffekten.»

«Hvad nu angår detta nyssnämnda ädlare och
odlingshögre, så tror jag mig kunna såsom grundsats
antaga, att man måste vid all produktion af vittert slag
ihågkomma hos menniskan ett visst sinnesvärde, under
hvilket hon ej vill, åtminstone ej bör, förringas i sina
tankenöjen; och det är derföre lika så mycket i omdömet
om detta värdigare i tankens föreställningar, som i
omdömet om det skickligaste sättet af deras
sammanbindning, som smaken och dess kall egentligen innefattas.
Således jemväl med afdrag af denna sistnämnda
skicklighet (konstens enda tillägg och föremål), återstår ännu
alltid såsom föremål för smakens dom Sjelfva
föreställningarnes natur efter enligheten med sinnesvärdets
fordringar.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free