Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
animi, hvilken grundar sig på medvetandet af eller
inbillningen om en stor andlig öfverlägsenhet och en hög
bildning, som ej medgifver subjektet att nedlåta sig till
att bifalla det, som roar den stora mängden af
menniskor, utan endast det som gillas af konvenansen inom
en viss krets af högtbegåfvade eller högtställda dödlige.
Att den art af bildning, som tillhör sådana
privilegierade klasser eller kotterier, till stor del bestämmes af
rent godtyckliga reglor, som hvarje tidehvarf förändrar,
att den följaktligen icke behöfver vara hvarken den enda
eller den högsta arte*n af odling, föll honom icke in att
sätta i fråga. I Sjelfva verket gör han, enligt denna sin
grundåsigt, förnämheten, den behagliga känslan af
egen värdighet, till princip för smaken, hvilket han också
uttryckligen uttalar, då han karakteriserar det så kallade
sinnesvärdet såsom bifallet till sig sjelf; hvilket ej
kan betyda ’ annat än den angenäma känslan af
öfver-lägsenheten af sin egen bildning i betraktelsen och
beundran af koi^tföremål, som äro alster af samma art och
samma grad af bildning.
Förnämheten af denna smakprincip, Sinnesvärdet,
uttalar sig på mer än ett ställe i denna skrift i ett
omisskänneligt Odi profanum vulgus, i det högt tillkännagifua
föraktet för «mängden af råa, tanklösa åskådare», den
råa hopen o. s. v. Enligt denna åsigt hafva
naturligtvis Shakspeare och Milton ingen nåd att vänta; Ossian
är såsom skald en halfmenniska, och Homerus sjelf,
stackare, har ej nog förfining att smickra «sinnesvärdet»
hos konstdomarne af den gustavianskt akademiska
salongen, emedan prinsessan Nausikaa sjelf tvättar sina
kläder, Achilleus sjelf spänner för sina hästar och gubben
Nestor läser lagen för de båda furstarne, utan att kalla
dem hvarken Höghet eller sire eller ens monseigneur.
Romarne äro dock lyckliga nog att räknas bland bildadt
folk, ehuru man vet att de gingo till folk- och
rådsförsamlingen med bara hufvuden, fötter och armar; något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
