Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POESIENS ÖFYERENSSTÄHMELSE MED «FÖENUFTSODLINGEN». 323
8om man nn mera kallar esthetisk omdömesförmåga. —
«Ar frågan om fantasiens skapelser, (hvilka nu för tiden
eä ensamt upphöjas) då, hvars kall är det, om ej
omdömets, att styra inbillningskraften och att, likasom
ma-schinisten bakom theaterscenen, regera synerna till
afsigt och sammanhang? Åtskild från denna ledare
alstrar blotta inbillningen sällan annat än vild mörja och
missfoster. Fästes åter uppmärksamheten på de öfriga
fordringarna till en god produktion i vitterheten, då blir
det ännu alltid omdömesgåfvan, som vaksam och
närvarande måste pröfva allt. vare sig efter de vilkor, som
tillhöra Sjelfva slaget, eller andra särskilda, men ej
mindre giltiga. Kortligen: utom det stora ohjelpliga felet,
som består i brist på geni och talent, d. v. s. på
skapande och bildande förmåga, härleda sig alla öfriga
brister i vitterheten alltid och ensamt från den rikådriga
källan: omdömesfel. Denna klass kunde således sågas
innefatta alla slags afvikelser från förnuftsodlingen, och
om jag ofvanföre antagit trenne klasser deraf, har det
blott skett för att åtskilja de större och hufvudsakliga
förnuft sfelen, som uppkomma från ett orätt begrepp om
Sjelfva diktens natur och gränser, från de hvaijehanda
mindre och tillfälliga, som under hundrade former
öfverallt visa sig.»
«Tjugu* exempel häraf», fortfar Leopold, «skulle
blifva lättare att anföra än ett enda. Jag skall dock
inskränka mig till blott ett sådant. Det har gifvits ett
gammalt obetänksamt bruk att genom föreställning på
offentliga theatrar profanera religionens helgade föremål,
att sätta Gud sjelf och skapelsen, Frälsaren och Hans
lidande m. m. på samma skådebana, der Hans Wurst
eller Arlekin dessemellan förlustade menigheten. Men
om redan den medelmåttigaste urskillning varit
tillräcklig att visa oss otillbörligheten deraf, hvad skall man
då säga om en viss berömd theaterskribent, som ännu i
våra dagar icke dragit i betänkande att framställa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
