Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delsen häraf till blotta anständighetens lagar, om hvilka
man ej ens borde behöfva påminna. Emellertid blifver
äfven denna påminnelse icke öfverflödig. Eller skulle
den ej behöfvas, då i tragedien Maria Stuart pagen
Mortimer i Sjelfva fängelset anfaller denna olyckliga
drottning med utbrotten af sin ostyriga kärlek? Skulle
den ej behöfvas, då i tragedien Fiesko denne
sistnämnde (på lika sätt inför åskådarens ögon) söker öfvertala
Dorias’ syster till belönande af hans kärleksplågor, men
i ögonblicket af hennes yttrade svaghet, då hon med
flammande kinder och upptända begär nedsjunker på
soffan och tillstår sig öfvervunnen, besvarar hennes
ömhet med ett gapskratt: en scen hvaraf han gjort till
vittne sin gemål Leonora och hennes förtrogna, gömda
bakom en tapet? Kan man säga att anständighetens
fordran blifvit iakttagen, då i den bekanta Götz von
Berlichingen en af bussarne säger sig behöfva afvika åt
sidan för att aflasta sin besvärade mage? Eller, då hos
en annan tragisk författare, en af personerna berättar sig
hafva sitt vanliga sofrum i svinhuset? Sådana scener
och yttranden, kunna de under något vilkor tillhöra
kothurnen? och skulle de väl ägt rum utan den hos
nya tyska skolan synbart rådande principen att i allt
visa sitt förakt för den s. k. fransyska grannlagenheten?»
— Yi måste här sträcka den s. k. nya tyska skolans
ålder tillbaka ända till Lessing och Goethe. Leopold
hade ej så noga reda på den tyska litteraturens särskilda
åldrar, hvarföre det händer honom att skära dess
klassiska och dess romantiska författare öfver en kam. —
«Äf-ven hos oss», fortfar han, «har man sett några vissa
styrkans söner tala om i sina skrifter att nära lössen på
hufvu-det; att asa sig på ändan; att kläda en so i rosenrödt;
hvilket allt hos en del af vår läsande allmänhet icke
felat att gälla såsom prof af stor snillekraft. Men
exempel äro förhatliga, säger man. Hållom oss då endast
till satserna.» — Det sista gäller naturligtvis Thorild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
