Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påstådd styrka och sinneskraft, större natursanning och
någon gäng en viss rolighet. Men hvar och en finnér
att kraften, styrkan, förutsätta lika så litet en grof tamp,
i moralisk bemärkelse, som en grof klump eller rå massa
i fysisk; att natursanningen kan vara af två slag,
nem-ligen både låg och ädel och är för öfrigt icke
författarens hufvudändamål, såsom den är målarens. Man
frågar aldrig vid målarens taflor, men deremot alltid vid
föi^ttarens: hvartill denna? Ett bevis att den förra
uppfyllt sitt ändamål genom naturhärmningen, icke den
senare. Föreställningen af hvad naturen eller
samhälls-lefnaden har skönt, ädelt, rörande, uppfyller således
omedelbarligen skribentens ändamål, men icke så den
af lägre oädlare föremål. En sådan teckning kan aldrig
tillhöra vitterheten, utan genom det förnuftsvärdiga i
åsyftningen; och till en viss grad oädel, är det rart att
den kan hafva ett värdigt ändamål.»
Äfven här röjer sig ej allenast ytligheten af
Leopolds esthetiska bildning, som dock ej får helt och
hållet skyllas på hans tid, — ty Lessing hade redan börjat
den nya lagstiftningen för konstkritiken, — utan äfven hans
brist på artistiskt skarpsinne. Så säger han att målaren
uppfyllt sitt ändamål genom naturhärmningen, ehuru
hans likasom all annan konst har till ändamål icke att
härma utan idealisera. Den målare, som blott
härmar naturen, är ingen konstnär. Vidare säger han att
man «vid författarens taflor alltid frågar: hvartill denna?»
Men det är just det, som man icke gör, så vida man
icke ^i poesien söker ett prosaiskt moraliserande syfte.
Poesiens alster stå lika sjelfständiga, för sin egen skull
tillvarande, som den bildande konstens. De meddela
visserligen ett förädlande sinnesnöje, såsom Leopold
uttrycker sig; men detta är icke deras ändamål, lika
litet som den eller den menniskan är skön för att gifva
mig ett förädlande sinnesnöje. Om jag erfar ett sådant
vid hennes betraktande så är det en sak för sig, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
