Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjeväckande och satirisk, det vill säga indirekt
läro-diktande. Sjelfva den dramatiska diktkonsten ordnar
sig under dessa hufvudklasser: tragedien är i grunden
lärodikt — ett förädlande sinnesnöje — och komedien
satir, ämnad att i behaglig form och under omvexlande
situationer straffa menniskans dårskaper. Om det
komiska såsom sådant, om något som väcker löje för sin
egen skull och derigenom gifver en esthetisk njutning,
derom har han intet begrepp, eller rättare det origtiga
begrepp att det såsom lågt och ovärdigt tillhör endast
pöbeln.
«Till denna klass», fortfar Leopold, «må räknas
slutligen ett slags jollerton, som begynt vinna insteg i
några af våra berättande skaldestycken. Jollret är grace
när det är kort och har någon fin liflig åsyftning. Det
är osmaklighet, när det ligger blott i ordvalet, när det
öfversvämmar stilen, vänder tanken på intet ämne som
utvidgar eller upplifvar den och säger ingenting annat
än att författaren söker skämtet. Jag förer denna
anmärkning under rubriken af sedeodling, emedan äfven
skämtet fordrar sin värdighet och emedan det hör
dertill att åtskilja den ton deraf, som passar för läsare af
redan mognad t förnuft eller finare odling, ifrån den som
blott duger att kittla barnåldern eller den tanklösa
råheten.»
«Men en sak, som kan sägas höra till sedeodlingen
ännu mera egentligen och som derföre utgör en af den
allmänna smakens vigtigaste fordringar, det är vishetens
måtta i allt slag af snillefart eller känslorörelse, hvars
motsats är: i tanken den sjelfstolta paradoxen; i effekten
öfverdriften; i ton och sätt det uppjagade, sällsamma
eller stötande.»
*<Det tål ej tvifvel att ju allt har sitt vissa
förhållande, sin vissa gräns, utom och öfvei* hvilken det blir
i sin natur falskt, orimligt och förlorar sin
förnuftsrigtig-het. Denna artikel kunde således föras med lika skäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
