Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och stäng den fjerde personen från samtal,
då utgöra dessa lagar deremot helt och hållet blotta
konstläror utan omedelbart sammanhang med den allmänna
för-nuftsodlingen. Man kan betrakta särskildt och för sig
Sjelfva både dennas fordringar och äfven sedeodlingens, men
ej konstodlingens på lika sätt; emedan i denna
sistnämnda ingå alltid de bägge förra, och kunna ej deri
saknas utan en vidrig verkan, stridande mot Sjelfva
ändamålet.»
ccKonstodlingen utgör, ett vigtigt ämne; men det
myckna, som derom är skrifvet, tillåter mig att vara
desto kortare. Med undantag af några förberedande
läror, torde dess föremål kunna bestämmas till egentligen
följande: nemligen l:o) slagen af vitterhet med deras
särskilda lagar, samt 2:o) i hvad slag det må vara,
stilen och planen. Således i tre ord: slag, stil och plan.»
I afseende på det första af de tre inlåter sig
Leopold icke i någon undersökning om poesiens särskilda
begreppsmässiga arter och deras förhållande: han går helt
empiriskt tillväga och griper dem tillsammans sådana,
som de af en föregående tradition blifvit hopfösta, utan
åtskillnad eller gradering sins emellan. Så nämner han
klumpvis idyllen, odet, elegien, lärodikten o. s. v.
såsom särskilda slag af vitterhet, genom sitt «och så vidare»
gifvande tillkänna att det väl kan finnas flera. Men
hans afsigt är ej heller att här systematiskt uppställa
poesiens arter: han anser lagstiftningen för alla slag af
poesi, det ena lika godt som det andra, i det närmaste
fulländad med det lilla undantaget af epos och drama.
Om dessa äro smaklagstiftarnes tankar ännu delade.
Alla öfriga arter af diktkonsten (det vill säga den lyriska
dikten i alla dess uppenbarelser) äro redan fixerade genom
så många reglor, att Leopold med godt samvete kan
anse deras uppfostran fulländad. I Epos är det det
underbara, som ännu väcker bekymmer och tvist: i
dramat, och i synnerhet tragedien, återstå ännu flera qvistiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
