- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
345

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80111 han nedsatte npprätt i jorden. Deromkring drog han, med sitt
engla-finger, en ring på jorden af temlig synbarlighet, och befallte, i det han
med någon osmak afpntsade fingret, att ringen skalle ordentligen invigas af
tvenne kyrkans män tillika med rännsnaran, hvärmed skräddaren anländt på
stället. Då na hafsörnen efter vissa år infann sig i trädgården, smög man
honom den vigda rännsnaran behändigt om halsen, släpade honom dermed
inom den vigda omkretsen och fastgjorde honom vid den heliga pålen. Här
trakterade man honom morgon och afton med ett ämbar vigvatten,
hvarmed han öfversköljdes och hvaraf han så grufligen plågades, att han inom
tvenne dagar nppgaf kontraktet och afstod från skräddaren. Nu slapp han
vigvattnet meu icke fångenskapen. Ännu i tjugo år stod han här
fastbun-den, och verlden visste under all denna tid icke hvart djefvulen hade tagit
vägen. Man började tro att han ej mera fanns. Det är Voltaires skuld,
ropades allmänt; men det var skräddarens.»

a Ännu några år lefde denne och dog helgon. Han fick sin graf i det
kungliga kapellet, som snart beryktades för mirakel af helt egen
märkvärdighet. Såsom relik efter den heliga skräddaren förvarades nemligen länge
hans 8. k. syring, som till alla frommas uppbyggelse befann sig försedd
med underkraften att genom blotta påsättningen på fingrar ne bota de
svåraste kartnaglar.»

Se der sagan: gören, något stort snille, nu ett
romantiskt poem deraf.»

«Men lemnom skämtets udd, säger Kellgren, och
det är sannt att allvaret är bättre. Jag återkommer
dertill och vill förklara mig med uppriktighet. Man
förgudar inbillning8gåfvan; det är ej underligt: hon har i
sanning någonting gudomligt. Man kan henne förutan
hvarken tänka eller verka, och det är genom henne
ensamt, sotii vi äga hela vår tillvarelse. Tänk er t. ex.
på ett af våra lysande skådespel, hvarest
dekorationernas omvexling, kostymernas rikedom, handlingens
intresse, aktörernas talent och en liten brokig verld
omkring er af sorlande åskådare upptaga och sysselsätta
edra sinnen. Tänk er derefter, i ett enda ögonblick,
alla ljusen utsläckta och hvart enda ljud tystnande.
Sådan vore utan inbillningsgåfvan den djupa tomhet, hvari
vi skulle försänkas, så ofta de yttre föremålen
undanrycktes os&. Det är hon, som i sin spegel uppfattar,
förvarar och återger oss dem. I nattens famn, inom de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free