Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de fordna gudaherrskapen, vare sig Olympens eller
Valhalls, begge numera utan kredit hos förnuftet och
billigt entledigade från all befattning med verldsloppet.
Under det att skalden bemödar sig att gifva hjeltehöjd
och gudakraft åt sina personer ur menniskoverlden, göre
han ej på detta sätt sina varelser ur gudaverlden till
usla pappersmålningar eller marionettbilder, hos hvilka
hvarje upplyst öga måste sakna lif och redbarhet.
Kort-ligen, då han för den blott naturliga delen af sitt arbete
fordrar hos sina läsare manlig tanke och sinneslyftning,
begäre han ej af dem tvärtom barnslighet och tanklöst
bildnöje för den högre och underbarliga, som likväl
skulle gifva glans och förträfflighet åt det öfriga.»
Sedan författaren tillämpat dessa sina grundsatser
äfven på tragedien, der de, efter hans utan tvifvel rigtiga
åsigt, med ännu större skäl böra efterlefvas, fortfar han:
«Det är förundransvärdt huru man finner lätt och
lämpligt att i sina sinnesnöjen betrakta sig såsom dub*
bel och att åtskilja sig sjelf liksom i två särskilda
personligheter, inbillningens och eftertankens. Jag vill, om
så behagas, lyckönska dem, som under fantasiens
vildaste bländspel aldrig störas af besinnandet. För min del
behöfver jag åtminstone till allvarligt sinnesnöje, att
begges fordringar på en gång uppfyllas.»
«Man kan, jag medgifver det, visserligen flytta sig
i inbillningen till en förfluten tid af mycket olika
begrepp och tänkesätt med den man sjelf lefver i. Det
är hvad man t. ex. vid läsningen af Homerus och
Vir-gilius nödvändigt måste. Men om detta gör nog att
inför omdömets domstol rättvisa deras bruk af ett sådant
diktsystem, gör det icke nog att med fullt allvar
öfver-lemna oss Sjelfva åt samma föreställningar. Någonting
af ofullkomlig, sägom rent ut, af alldeles förfelad
verkan på oss måste således alltid finnas deri. Men detta,
som saknas till fullkomlig verkan, hvari består det? I
hvad annat än i dikthändelsens möjliga sanning, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
