- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
374

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

miens Handlingar», att alla desså författare — med
undantag af blott tvenne, som nämnas — skola i nästa
tidehvarf alldeles upphöra att läsas. Detta må vara
möjligt, men säkrare synes utan tvifvel, att läsningen af en
ännu större del nya författare aldrig skall begynna.»

«Rätta olyckan vid allt detta förblir alltid, att
poesier af den halt, som dem vi nyss omtalat, kunna
merendels på stund göras af hvarje begynnare; men icke
sådana som Kellgrens och Oxenstjernas, icke sådana
som de bägge skaldebrefven «Till dem, som söka ett
odödligt namn», sången öfver «Gustaf III:s Bildstod»,
«Uppfostraren», «Svea», «Husliga Sällheten», att ej
uppräkna flera. Lägg till, att då hvarje försök af senare
slaget skulle af oförmågan straxt röja hela dess vanmakt
och blottställas för åtlöjet, finner en skrocksaga, en
pöbeldikt, en gastfasa, ehuru uselt rimmad, alltid en
viss klass af läsare, på hvilken den kan hoppas att göra
effekt, redan för blotta skrockets .skull. Alla falska,
öfverdrifna, grofva, halfvilda, hiskliga, med ett ord alla
förkastliga slag och sätt hafva ej annat ursprung än
detta samma: den tanklösa hopens lättare och
vidsträcktare bifall. Äfven den sanna talenten har ofta ej
kunnat motstå retelserna deraf.»

«I sanning, utan uppsåtlig beräkning på Sjelfva
vildhetens, Sjelfva öfverdriftens, Sjelfva förnuftslöshetens
starkare* verkan på en viss klass läsare, skulle ej, jag
frågar det, förkastligheten af allt detta falla, med minsta
bruk af sundt omdöme, straxt och klart i ögonen? Låt
också talenten sjelf nyttja dessa olofliga medel, och
effekten deraf blifva i dess hand så stor den kan blifva.
Men, ehuru en författare må prisa sig af att hafva
åstadkommit hvad man kallar starka intryck på en slötänkt
eller öfverrumplad menighet, vare sig genom vildheten,
rysligheten af det som föreställes, eller skrifartens
excentriska natur; hvilken förtjenst kan han dock deraf
tillegna sig, om han är skyldig framgången (hvad nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free