Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
romerska gudadikten oförtöfvadt och af upprigtigt hjerta
omvända sig till den gamla nordiska; våra konstnärer
följa samma visa efterdöme; våra ögon och vår
inbillning hädanefter omkringstängas med idel föremål ur de
götiska tiderna; och, då alla ämnen svårligen kunna
väljas derur, åtminstone mythen, bilderna, språkarten
öfverallt inblandas; påstår någon, i korthet sagdt, att ,
med undantag af spökeriet, trollskrocket och den Äya
filosofiska mysticismens höga molnkretsar, vår tankes
och känslas rätta poetiska umgängelse måste för öfrigt
evinnerligen vara i eddan och sagorna: då fruktar jag
upprigtigt, att en sådan plan för vår vitterhet smakar
mera af en viss ny skolas afsigter och önskningar än af
upplyst nit och sundt omdöme.»
Leopold behandlar denna del af sin afhandling
med stor utförlighet. I hvad han yttrar om den
klassiska mythologiens företräde framför den nordiska i och
för konstens ändamål, måste en opartisk domare gifva
honom rätt. Den nordiska gudalärans gestalter äro, med
få undantag, snarare sublima än sköna, samt egna sig
följaktligen icke väl åt den bildande konstens, och minst
skulpturens behandling. Att de deremot väl låna sig
för poetens konst har samtidens erfarenhet visat. I ett
afseende är Leopolds framställning af sina tankar i detta
ämne ganska karakteristisk för hans esthetiska
tidehvarf. Han utgår nemligen från den förutsättningen att
en mythologi är nödvändig för poesien, icke likväl
såsom maschineri i den episka dikten, utan såsom ett «blott
bildspråk i allmänhet». Så menar han att ett bildadt
folks vitterhet icke kan umbära sådana uttryck som
Gracernas bälte, Zefirens vingar, Parnassens höjder, Ka~
stalens bölja, Vishetens Egid, Neptuns treudd,
Tvedräg-tens äpple, Karons båt, Glömskans flod. Sådana
poetiska figurer, säger han, «äro visserligen, om man så vill,
liéux eommuns under medelmåttans pensel, men icke så
under talentens och, ehvad man må säga, aldrig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
