Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erkänner han, «att den äldre*svenska vitterheten kan sägas
till en viss grad hafva sökt att bilda sig derefter.
Härm-ningen är således klar och uppenbar, ropar man. Men
ser man då ej, att allt detta utgör dock intet annat än
blott allmänna egenskaper, som böra tillhöra hvaije sann
vitterhet, hvarje god författare, och hvilka, då de blifva
en fordran hos alla, icke kunna hos någon af dem
anses för härmning af de öfriga? Man beskyller ej för
härmning en musikalisk artist, som iakttager harmoniens
och kontrapunktens allmänna lagar. Om man i en
målares taflor finner sanning och skönhet i teckningarne,
liflighet i färgen och en noggrann rigtighet i fördelning
af ljus och skuggor, skulle det ej vara ett löjligt
påstående att, ehuru ingenting, som i dessa taflor föreställes,
finnes lånadt annorstädes ifrån, vore dock Sjelfva skickr
ligheten, hvarmed de blifvit gjorda, likväl ingalunda
artistens egen, utan andras, som deraf tillförne gifvit
exempel. Likaså gerna måtte man äfven påstå att den
styrka och vighet, som någon visar i kroppsöfningar,
icke tillhöra »honom sjelf utan exercitiemästaren.»
«Man har ej förtjenst i vitterheten, säges det, utan
originalitet. Nej, men icke heller utan efterliknande.
Naturen sjelf upprepar och efterliknar sig i hvarje
stjer-na, hvarje träd, hvarje ansigte. Utom detta beständigt ett
och samma, som genomlöper och sammanbinder det
beständigt omvexlande: utom denna enhet i mångfalden, skulle
ingen princip gifvas hvarken för ordning eller skönhet.»
«Likasom i konsterna måste således äfven i
vitterheten en likhet nödvändigt uppkomma emellan vissa
nationer eller vissa författare, redan genom blotta
erkännandet af gemensamma grundsatser, vare sig för
auktor-skap i allmänhet eller för de särskilda slagen deraf. * Att
sådana allmänna grundsatser måste finnas, kan ej
bestridas och ligger i sakens egen natur. Ifrån Aristoteles,
Cicero, Horatius, Longinus, Quintilianus, intill Boiieau
och Pope, hafva snillen och tänkare sökt att utreda lä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
