Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfällets fordran, kraftigt medsläpande eller fint
utvecklande, men alltid ymnig, liflig, numerös, välljudande;
den andra ordknapp och meningsrik. Men då ni
föresätter er ett sådant mönster, hvad lånar, hvad tillegnar ni
er väl då egentligen deraf, utom blotta begreppet om en
viss djupsinnig korthet eller mera fullbildad skönhet i
sättet att uttrycka er; det vill säga begreppet om vissa
auktorliga egenskaper, som ni visserligen ej kan rakt
framtaga och tillegna er der ni finner dem, utan som ni måste
ur er egen själ framkalla och upparbeta er till? Sådana
fjädrar lånas alltså icke, — de måste utväxa inifrån på
den som vill dermed pryda sig. Hade Racine icke sjelf
ägt Virgilii geni, så hade han förgäfves imiterat denna
stora skald, och hans verser vore ej de yppersta som
något modernt språk har att uppvisa.»
«Det blir häraf klart, att imitationen i denna
bemärkelse (hvilken är den >rätta och äkta), långt ifrån att
utgöra en plundring af andras förtjenster, en konst att
insmyga sin tomhet under deras ädlare former, att draga
öfver sig någon flik af deras rikare omklädnad, består
tvärtom helt och hållet i uppodlingen af egna
snillegåf-vor, fastän efter deras föresyn. Det blir klart, säger
jag, att likheten emellan förebild och efterföljd blir här
icke den af förskrift och afritning, icke den af samma
tafla, lånad från er vägg för att uppsättas på min, utan
den som finnes mellan tvenne, hvilka efter samma ideal
af förträfflighet göra hvardera sitt eget särskilda arbete,»
«Icke detsamma låter för någon del säga sig om
den vanliga grofva härmning, som stjäl guld af andra,
för att här och der förgylla sin egen dunkelhet, och
som ideligen plundrar sina mönster, utan att någonstädes
sjelf likna dem. Denna uppehåller sig nemligen aldrig
vid de allmänna .vilkoren för auktorlig förträfflighet, utan
vid sådana ställen eller delar af någon författares
arbeten, som kunna af härmaren till eget bruk användas.
Den går derföre aldrig ut på förvärfvandet af de egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
