Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska litteraturens frejd och tillväxt, samt hans
verksamhet att söka undanrödja de yttre hinder, som kunde
återhålla den, hade honom förvärfvat.»
«I sin afhandling om upplysningen ställde han
främst bland de dygder, som samfundslifvet fordrar,
rättvisan. Denna var äfven i alla hans handlingar den
kraft, som styrde hans hjertas godhet, yttrande sig i en
jemn, aldrig tröttad, men ock aldrig i otid framrusande
drift att tjena och hjelpa. Icke blott i offentliga värf,
utan jemväl i enskilda förhållanden, var han ytterst
vaksam att ej låta sig, ens af ädla böjelser, hänföras till
någon orättvisa. Synnerligen ådagalade han den
renaste oväld i sina omdömen om litterära företeelser och i
sina omsorger att bereda verkningsfält åt pröfvad
duglighet eller åt lofvande anlag. Hans egen öfvertygelse
hyllade oföränderligen ett äldre filosofiskt system, som
af nyare utträngdes vid det universitet, öfver hvilket
han förde den verkliga kanslersstyrelsen. Men Daniel
Boethius ägde dock städse i honom en beskyddande
vän och Benjamin C. H. Höijer en befordrare.
Framom förstlingarne af en ny svensk vitterhet, som
uppreste sig med anspråk att fördunkla den åldre, gaf hans
smak företrädet åt de klassiska mästerverken af
Gyllenborg, Kellgren, Oxenstjerna, Leopold, fru Lenngren,
Lehnberg m. fl., till hvilka han ock stod i vänskapens
innerligaste förbindelser. Men aldrig sökte han att för
denna sin smak kräfva någon uteslutande giltighet. Ej
endast under vidrigheten af en regellös lefnad erfor
Lidner hans hjelpsamhet, utan kunde äfven i sin dödsstund
anförtro åt denna sin välgörares hägn och förord de
sista och svagaste alstren af sin rika men vanvårdade
skaldeförmåga. Om den aktning han egnade Thorilds
snille, vittna flera tacksamma och öppenhjertiga bref till
honom från den väldiga, öfvermodiga kämpen mot
Kellgren och Leopold. Dock, hvad göres behof af förgätna
eller föga kända bevis på hans litterära rättvisa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
