- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
444

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skepnad. Men är han med alla dessa egenskaper hvad han bör vara? Nej,
det är hjertats dygder, som fullkomna domaren. Rättvisan, den första af
dygderna, som innefattar dem alla, bör for honom vara allt, och allt annat
för honom vara intet. Orörlig på sin domstol skall han se saken, aldrig
personen, lika skild från vänskap som frän hat, från hårdhet som från blödighet;
lika omöjlig att förifras som att bevekas. För honom skola tårar icke
be-höfvas; på honom, skola tårar icke verka. De känslor han närer i sitt
bröst-skall han glömma i sina beslut, frukta att finna en brottslig, aldrig att
straffa honom. Döf för den skyldiges böner, döf för naturens röst, skall
han med en stadig hand, fast med blödande hjerta, kalla döden öfver sin
likes hufvud. Den minsta svaghet blir hos honom ett brott, han får ej
dela mensklighetens förlåtligaste fel, ej känna försmädelser, ej oförrätter,
icke lyda den böjelse, som ursägtar och försvarar hvad lagarne fördömma.
Med ett djupt förakt för guldet och vinningen, skall han tysta behofvens
röst, tillsluta sitt öra för smickret och berömmet, sitt hjerta för ynnest,
fortkomst och ära, neka sig den ljufva känslan att äga allas vänskap, ej
vekna för hot, ej bäfva för förföljelse, le åt sina ovänners antal, öfverlemna
sitt rykte åt missnöjets förtydningar och tadlets smädelser. Honom pålägger
en tvingande skyldighet att uppoffra alla band, dem som tacksamheten fästat,
dem som vänskapen knutit, dem som blodet helgat. Han måste se en vän
förvandlas till fiende, höra en välgörares förebråelser, förgäta att han
har en broder, en maka, att han är far. Hvad förmår att gifva en
menniska denna styrkaP Åtanken af den högsta domaren, hvars ställe hon
företräder, hvars dom henne förestår. Hvad belöning väntar denna styrka ? Att
i en lugn själ bära ett tröstande samvete, att sjelf en dag njuta rättvisa,
om icke förr, i grafven, att ställa sig trygg inför hämnarens ansigte. Sådan
bör en domare vara. Sådan var presidenten Rosir.

Ett ytterligare profstycke af detta slags vältalighet
vill jag. låna ur talet öfver riksrådet grefve
Stockenström, hållet inför Vetenskaps-akademien, hvars
ledamot Stockenström varit. Stockenström hade egnat sig
åt bergsvetenskapen, till hvars förkofran inom
fäderneslandet han betydligt bidragit. Hans mannaårs
kraftigaste verksamhet hade infallit under den så kallade
Frihetstiden. Detta för den svenska vetenskapliga
odlingen så lysande tidehvarf tecknar Rosenstein, för att
inleda sitt ämne, på följande sätt:

En tid har varit för vetenskaperna i vårt fosterland, som i lärdomens
häfder för alltid skall blifva märklig. Några snillen fatta den dristiga och
ädelmodiga föresats att genom samlade krafter hos oss föra kunskaperna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free