Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingar var han strängt rättvis och sorgfällig att hålla sin
heder i en alltid uppenbar renhet. Den menskliga
ofullkomlighet, som en skärskådande granskare af hans lynne
kunde upptäcka, var en mer än nödvändig sparsamhet.
Han dolde den ej, såsom mången, under ytan af en
då och då prålande frikostighet; han behöfde icke heller
dölja den, ty han vände besparingen endast mot sig
sjelf, och han ansåg sig äga frihet att försaka
njutningar, dem han ej älskade, samt en flärd, för hvilken han
ville, äfven offentligen, ådagalägga sitt förakt. Men
redan tio år före sin död afsöndrade han ett hemman
från sitt gods och skänkte det åt sin församling till en
skolinrättning för allmogens barn. Men han afträdde ur
statsrådet, utan att begära eller mottaga någon annan
fördel än en ringa lön, som konung Gustaf III hade
tillagt hpnom för hans lifstid, och hvilken han, då han
kallades till det höga embetet, uttryckligen förbehöll
eig att få återtaga, när han förr eller senare skulle
lemna det.»
«Om äfven han stundom fick erfara, att på jorden
är ingen sällhet fullkomlig, hade han dock att tacka
försynen, sin dygdiga vandel och sina ädla mödor för ett
större mått deraf än det åt menniskor vanligen beskärda.
Det gods han ärft betryggade hans sjelfständighet,
fåg-nade hans sinne med sina naturskönheter och uppfriskade
hvarje sommar hans krafter. — Visligen hade han gjort
sina val af vänner, de förblefvo honom ock trogna. Att
nämna Gyllenborg bland de äldre, Rosenstein och
Oxen-stjerna bland de jemnårige, Axel Gabriel Silfverstolpe
bland de yngre, är att säga nog om de egenskaper, till
hvilka hans snille och hans hjerta kände en naturlig
dragningskraft. — Ärelystnad störde aldrig hans lugn;
men icke heller behöfde han någonsin att emot det
allmänna omdömets vrånghet pröfva hela kraften af sitt
samvete. — Ålderdomen öfverraskade honom ej; intill
sin sista stund bibehöll hans kropp en styrka, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
