Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett kort profstycke må meddelas på Adlerbeths
dramatiska stil. Ingiald håller en monolog i Sörjan af
femte akten, sedan han gifvit sin höfvitsman Sigurd
befallning att mörda Ifvar, med hvilken han nyss låtit
förmäla sin dotter:
Jag skall d£ nå mitt mål; jag skall den vällust smaka,
Hvarpå en fruktlös hämd måst alltför länge vaka.
Ett outsläckligt hat, ett mordiskt raseri
Förnöjas skall till slut och Ingiald lycklig bli.
Jag skall då nå mitt mål. O Ifvar! du skall falla.
Utur ditt öppna bröst ditt sista blod skall svalla.
Min törst till detta blod skall dubbelt svalka sig
Då midt i nöjets sköt din bane väntar dig.
Utur en makas famn du skall i grafven ryckas.
Hvi får mitt eget svärd ej i ditt hjerta tryckas?
« Hvi badas Sigurds blott i dina ådrors flod?
För Ingialds önskan än det nöjet återstod. —
Dock nog för mitt begär! Du skall ej mera skonas.
Mitt hjertas fordran fylls och likaså min kronas.
Min sista fiende förgås «— och Svea land
Skall lyda för min fot min tygelfria hand.
Men skall uti hans blod väl upprorsandan släckas?
Jag hör dess vilda skri, att purpurn af mig fläckas;
Att med förhärdelse jag lägger brott till brott;
Att strafflöshet är min, och bojor folkets lott.
Förtviflan vapen har, som kunna mot mig vändas;
Jag hat och afsky ser i allas ögon tändas.
De qväfdes, då jag nyss gaf hopp om ädelmod,
Men skola väckas snart af Ifvars gjutna blod.
En röst med dagligt hot inom mitt hjerta ropar.
Så snart mitt öga sluts, jag plågoandars hopar
Med ormar väpnas ser, som kastas i min barm.
De blidkas ej af bön; de fly ej för min arm.
Hvad? ser jag dem ej nu! Jag samma fasa känner.
Mig samma qval förtär och samma eld mig bränner.
Ack! skonen, skonen mig! — Hvad svaghet mig betar?
Ar jag ej Ingiald mer? Har jag ej styrkan qvar?
Välan! Ännu skall blod för denna klinga strömma,
Jag skall vid verldens qval mitt eget qval förglömma.
När Ifvar stupat först, i sömnens dvala snärd,
Hans tropp, liksom han sjelf, skall offras åt mitt svärd.
Malmström. III. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
