Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men bägge lika skatt till hafvet ändtlig bära,
Och sig förlora der.
Rosen.
(Efter Tasso.)
Späda rosen, svept uti knoppens slöja,
Blyg mot vestan, blyg emot solens blickar,
Helsar halfgömd morgonen: skön ju mindre
Skönhet hon röjer.
Stolt i dagen lysande snart hon träder;
Öppnadt syns dess sköte, behagens läger.
Nöjets lek dess lifliga fägring omger.
Kort är dess timme!
Redan blek med vissnade blad hon trånar.
För en luftpust, flyktiga rof, de fara.
Rosen, sökt af älskarn, af älskarinnan,
Finnes ej mera.
Så en dag blott ungdomen, lifvets blomma.
Varar; fåfängt våren på nytt naturen
Skänker lif och grönska! — Behagens ålder
Blomstrar ej åter.
Skörda rosen, yngling, i lifvets morgon!
Dimman stiger, aftonens kyla stundar.
Alska, medan lyckliga år dig lofva
Alskas tillbaka.
Den åldrade.
Kyla höstens hvinande ilar andas.
Gula löf, af lundernas nakna toppar
Skälfva ned bland svallande skurar, ymnigt
Höljande jorden.
Dimmor ljusets kortade timmar skymma;
Dimmor nattens rysliga skuggor öka; %
Tystnad fågelns sång är på grenen; — vissnad
Blomman i dalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
