- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
484

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

afseenden, som i loppet af vanliga förrättningar pläga,
och, medgifvom det, äfven böra iakttagas. Han band
sig med svårighet vid vissa tider, vid viss ordning, vid
vissa former. Hans lynne var i allt mera skapadt för
det hela än för detaljer. I de större förvaltningar, som
voro honom uppdragna, kunde denna egenskap leda till
verkliga fel: i satnmanlefnaden någon gång få ett
utseende af besynnerlighet, någon gång stöta deras
egenkärlek, som ej kände honom. Han var naturens barn i
känslornas renhet, snillets i tankarnes liflighet, han
tillhörde sanningen lika mycket som inbillningen. Han
var oegennyttig, men hans oegennytta var ej verkan af
en långsam begrundning; den flöt af en medfödd
ädelhet i hans själ, samt af den vidsträckt omfattande blick,
för hvilken den enskilda varelsen likasom förlorade sig.
Af samma grund tillhörde han mera menskligheten än
menniskor. Allt hvad som befrämjade upplysning och
förbättring, var hans föremål: alla som dertill bidrogo,
hans vänner. Han hade afundsmän och ovänner, men
var sjelf ingens; det goda hans oväldiga öga upptäckte
hos. dessa, fördunklades aldrig i hans omdöme af deras
enskilda tänkesätt emot honöm. Varnad om deras
försök att skada honom, fortfor han att göra dem tjenster,
icke, såsom det plägar sägas, för att hämnas genom
ädelmod, utån för det att han icke kände någon hämd.
I enskilda värf och af handlingar var han af en
upprig-tighet, en enkelhet, som kunde missbrukas till hans
förfång. Konsten att misstro menniskor kände han ej.
Rikedomar hade för honom inga behag, fattigdomen
ingenting föraktligt Han var utan ärelystnad. I sin
husliga lefnad var han den bästa make, far och
husbonde; i umgänget sina vänners vällust»*).

Ehrensvärds lefnadstecknare i Biografiskt Lexikon
fortfar: «Grunddraget i hans karakter var sträng moralitet,
ej religiositet, ty hans samtid var ej religiositetens, åt-

*) Adlerbeths Minnestal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free