- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
485

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minstone icke kristendomens. Men under tider, då den
enkla kristendomen föraktas, tager det religiösa
elementet i menniskans bröst sin tillflykt till magiens
religion. (?) Särdeles äger detta rum i stora brytningsperioder
i mensklighetens historia och hos vissa stora menniskor,
som äro personifierade brytningsperioder. Ehrensvärd
lutade en gång till magien. Finnen Björnram från
Savolax spelade just nu rolen af magus. Ehrensvärd
var i sällskap med honom en tid, hvilket för tre veckor
så förbryllade honom att hans sömn försvann. En natt
hade Björnram med sin adept infunnit sig på Johannis
kyrkogård, klädd i en magiers drägt och med en
troll-staf i handen. Somliga berätta att lågor uppstigit från
kyrkogården, andra att kyrkoporten blifvit öppnad
genom Björnrams staf, men åter slagit igen med ett
förfärligt sken. Björnram bleknade, sade att något i till—
redelserna var försummadt. Ehrensvärd gick hem, skref
dagen derpå ett bref till andebesvärjaren, deri han
uppsade all bekantskap med honom. Man torde äfven kunna
härleda Ehrensvärds deltagande i frimurareordens
högsta mysterier från samma böjelse för det underbara, om
ej äfven högst prosaiska naturer af simpel nyfikenhet
denna tid deri låtit initiera sig.»

«Ehrensvärd har visserligen såsom författare
grundat sin odödlighet, men man bör ej förbise hans
oförgätliga talent att teckna. Han skulle hafva eröfrat
hvilken af Apollos lagrar han bemödat sig att vinna. ((Han
hade kunnat blifva stor skulptör, stor målare, stor poet,
stor talare, om hans skickelse velat att han i tid
bundit sig vid det mekaniska i konsten. Idealet af det
sköna låg fullformadt i hans själ. Det gaf honfcm öga
att skåda naturens skönhet, både i henne sjelf och i
konsterna. Det ledde honom till ett slags dyrkan af
antiken, emedan han der igenkände hennes tragiska bild.»

— Hans teckningar hafva en sällsynt fullkomlighet, men
ock en alldeles egen stil. — «Han visste, i detta ämne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free