Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antingen en medfödd eller ådragen, tillfällig inre eller
yttre bristfällighet): och vore han stark som Herkules,
men hade ett solgrand i olag, antingen med eller utan
sveda (plåga), så kallade jag honom sjuk. När man talar
om sanning, skall man tala ett rent språk; annars finner
man sig i en härfva af ord, ur hvilken# man aldrig kan
bli utredd. — Friskhet kallas, då ett djur är fullkomligt;
sjukdom, då ett djur är ofullkomligt.
Det bör anmärkas att Ehrensvärd här talar om
nyttan inom konsten: han säger att det är tillåtet att
skildra Gud, emedan «sådant förer nytta med sig». Man
kan häraf draga den slutföljd, att Ehrensvärd hyllade
den utilitetsprincip, som på hans tid var rådande, att
det sköna skulle vara till för ett yttre och annat
ändamål än sitt eget. Ehrensvärds åsigt i denna punkt är
i Sjelfva verket icke fullt klar och bestämd, och han står
der stundom i motsägelse med sig sjelf. Men han
säger längre ned att nyttan af att skildra Gud består deri,
att man väcker tanken på honom, hvilket man bör göra
på allt sätt, och den åskådliga bilden är härtill
tjen-ligast, emedan ett öga fattar hastigare och på en gång
mer, än ett öra. Vidare inskärper han på andra ställen,
hvartill vi framdeles komma, att yttersta skälet hvarföre
något är skönt och hvarföre det i konst bör framställas,
är att det «tillfredsställer de glada behofven i
menni-skans natur»; och dessa glada hehof afse ingen yttre
nytta. «Det glada behof, som konsten tillfredsställer, är,
enligt Ehrensvärd, det i menniskans innersta liggande
och ur hennes stora sammanhang med hela naturen
härflytande behof att framför allt älska det fullkomliga, det
sköna och det i stort färdiggjorda. Konsten är icke då
en ofri tjenarinna åt något utom densamma liggande,
utan ett rerkliggörande af menniskans begrepp: den är
det, medelst hvilket menniskan i åskådlig form för sig
framställer sitt eget väsen. Förtigas bör dock icke, att
ställen finnas, der Ehrensvärd icke är denna uppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
