Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta kalla vi det stygga. Det ftr förstörelsen, den makt
som upplöser och tillintetgör det lefvande. Mellan det
sköna och det stygga ligger det täcka, det som hvarken
är skönt eller styggt — oredan, det oklara och
obestämda. Det sköna är en ordning i naturen, som
sätter saken för sinnet i ett outsägligt begrepp, hvarvid
man känner och begriper allt. Det sköna föremålet
sättes för sinnet i ett outsägligt begrepp: d. v. s. att det
sköna på samma gång och lika mycket berörer känsla
och förstånd, samt att således uppfattningen af det sköna
icke är en blott förståndssak, såsom förhållandet ftr med
det sanna (då vore begreppet icke outsägligt), utan både
känsla och förstånd äro dervid samtidigt verksamma, så
att hvad som brister i begreppets logiska klarhet,
ersättes af känslans ljus. I denna stämning är menniskan,
såsom sedan Schiller lärde, hvarken uteslutande
för-stårids- eller känslomennrska, utan båda på en gång;
hennes själskrafter befinna sig i den renaste harmoni. —
Vid anblicken af det stygga varsnar menniskan den
förstörelse i naturen, som tillintetgör alla varelser: vid
denna anblick, liksom vid det skönas, känner hon och
begriper allt, d. v. s. känsla och förstånd stå äfven här
i harmoni med hvarandra: menniskan vet hvarföre hennes
känsla vid denna anblick uppröres och fasar; men
begreppet är här icke, såsom vid det sköna, outsägligt.
Vid anblicken af det täcka åter, eller af den
angenäma oredan i naturen, känner sinnet mycket men
begriper ingenting; d. v. s. menniskan känner sig
intagen af välbehag vid dess anblick, men kan ej förklara
det., då föremålets utseende, strängt taget, strider mot
hennes begrepp; hon hänföres, så att säga, mot sitteget
bättre förstånd.
Begreppet af det täcka utredes af Atterbom
särdeles väl, hvarför jag anför hans ord.
«I det innersta af menniskans natnr, hvarigenom hon befinner sig i det
stora sammanhanget med det natnrhela, är visserligen medfödt att framfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
