Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämsta esthetiker lemnat till det skönas metafysik. —
Det är», tillägger han, «icke enda gångeh man hos
Ehrensvärd påträffar tankar, hvilkas första framträdande
vanligen anses tillhöra en senare period af vetenskapens
utveckling. Då t. ex. Ehrensvärd ytirar: «man skall i
den fula saken visa allt det vackra, i det man
förvandlar det fula i det starka», så innehålles deri tydligen
samma åsigt om det fula och dess användande i konst,
som af Lessing blifvit uppställd och af Vischer vidare
utvecklad» *).
Ehrensvärd fortfar: «Då allting i naturen, lemnadt
sig sjelft, är skönt, skulle t. ex. äfven en spindel vara
skön, och han är det ock i sitt slag; men han förefaller
oss ful derföre, att när man tycks begripa den, så
finner man blott skadan den kan göra. Ty menniskan
finner ingenting annat skönt än det, som i första känslan
lofvar ett godt; och detta ger sig tillkänna hos
föremålet genom dess behag. Menniskan kali icke kalla alla
ting sköna, ehuru de i naturen voro sköna, ty hon är
icke född att begripa alla ting. Och det är icke i alla
ting hon finner ett behag; ty behag kommer af begär.»
Detta ställe är en af de svagaste punkterna i
Ehrensvärds eljest så skarpsinniga konstlära. Spindeln
förefaller alldeles icke ful derföre att den kan göra skada;
ty den är, så vidt jag vet, oskadlig, utan den är ful i
följd af den låga plats, som den intager i naturalhistoriens
kedja, och delar i detta afseende samma öde med
öfriga insekter och reptiler, hvilka alla utgöra
öfvergångs-grader, så att säga ofullgångna foster af naturens
alstringskraft, och hvilka alla i följd af sin relativa
ofullkomlighet anses fula (så vida ej färgen försonar ögat),
ehuru de på långt när icke alla äro farliga. Lejonet är
ju långt farligare än spindeln, och ändock ställer
Ehrensvärd sjelf detta skadedjur menniskan närmast i
skönhet, och det med rätta, derföre att det, jemte några
*) Svenska Akademiens Handlingar: XXIX: sid. 47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
