- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
501

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och mer, (allt efter) som de blifva sammansatta och för
menniskans rena natur onyttiga, i samma mån som de
blifva hennes oartade (urartade) natur tj enliga. Bland
naturens alster äro oss närmast nyttiga menniskan och
trädet. Af mennisköverk är en slöja vackrare än
styf-kjorteln och den skurna rocken. Ett naturligt hår
vackrare än hårlocken med hårnål. En vagn, der man ser
nakna inkråmet af remmar, jernböglar och träverk, är
ej så vacker som en gammal romersk vagn. Ett
tempel och en lada äro vackrare än mansardtak och
kyrktorn. En ingångsport med trappa, styltor och ett skjul,
är vackrare än en vagnsport etc. etc. — Men då af
naturens alster — efter menniskan för menniskan är
vackrast — allt, som menniskan mest liknar, bör vara
vackrast i graden dernäst, så är lejonet näst menniskan
vackrast. Markattan, som dock synes menniskan
närmare och likare och derföre borde vara vackrare än
lejonet, är dock icke lika och icke nära menniskan,
såsom lejonet och hästen. Detta bör förstås sålunda:
När man ser naturen, bör man se allt. Menniskan är i
en mekanisk likhet med markattan; men ingen så stor
likhet på lifsverkningens sida. Menniskan har de höga
lifsverkningarne i naturen; af dem har lejonet äfven en
del, mafkattan har af dém ingen del, och hon har alla
menniskans fel. Markattan är en förstörelse af
menniskan, och menniskan ser sig der i ett
förnedringstill-stånd. Lejonet och hästen ha de höga lifsverkningarne.
Och som de inre organernas mognad förnämligast
jut-göra djurets varelse, så verkar sådant på våra känslor:
man finner mer än hvad ögat finner, och af alla ting är
det ögat som ser minst. Dessutom är lejonet menniskan
långt nyttigare än markattan. Och, af djur i naturens
stora sammanhang, det mest nyttiga af alla djur i sina
lefvande verkningar, deraf att det rensat jordklotet
ifrån ett öfverflöd i djurriket, som i ett naturligt
tillstånd hade legat menniskan i vägen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free