Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta besynnerliga påstående hörer till den stora
tänkarens paradoxer och är så uppenbarligen origtigt,
att det icke behöfver vederläggas. Lejonen äro rofdjur
såsom andra rofdjur, och det har ej kostat
menniskosläg-tet liten möda och fara att inskränka deras antal. De
första lejondödarne räknades ju bland menniskoslägtets
heroer och välgörare. Så litet värde satte menniskan
från början på lejonets nytta. I den mening Ehrensvärd
här tager ordet, äro ju alla varelser, äfven de giftigaste,
farligaste och blodtörstigaste, nyttiga, enär de alla
uppfylla sin gifna bestämmelse i naturens stora hushållning.
Med «det höga i lifvets verkningar» förstår
Ehrensvärd ((verkningarne af en fullmognad organisation, eller
af den organisation, för hvilken i sitt danande ingenting
legat i vägen, som är frisk och sund så i proportioner
som i sak. Till hvilket derjemte kommer, att denna
organisation skall till fullkomlighet äfven ha naturens
gåfva af styrkan. Mesta delen af alla de andra djuren
(undantagande lejonet och hästen) hafva de låga delarna
af lifvets verkningar sig förbehållna; således är det hos
dem deras färg, som förtjusar oss enkannerligen. —
Trädets skönhet består deri, att man ser en så stor sak
vara så lätt, och dess behag ligger uti den nytta det
visar med sin skugga. — Men bland naturens alster är det
likväl blomstren, som förtjusar oss mest; och det kommer
deraf, att färgens klarhet gifver oss första känningen af
friskhetens lycksalighet. — Menniskan är likväl icke
alltid så väl skapt, att hon kan komma till läran om
det vackra (här förstår Ehrensvärd liksom på många
andra ställen med det vackra detsamma som han förut
bestämt såsom det sköna); dessutom är det svårt att
ifrån antagna bruk och barnaintryck återkomma till
sanningen. Menniskans allmänna sysslotid förhindrar äfven
öå, att hon till denna lära skulle behöfva nya klimater, tid
och en menniska (d. v. s. menniskans trägna arbete
ligger henne äfven till hinder att tillegna sig insigten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>