Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen af det fullfriska eller fullkomliga i yttre och inre lifsverkningar; som
är utan låghet och prunk så i det lilla som i det stora; som visar naturen,
icke der hon är utan der hon skall vara; som i expressionen har mognad
och återhåll; som har det innerliga af allting, och som derigenom gifver en
naturkänsla, på samma gång allvarsam och älskvärd. Den låga stilen
deremot är en sådan, som på något sätt, om ock blott p& det allraminsta,
har en känsla af sjnklighet, af ett öfver eller under måttan, ett förmycket
i styrka eller i behag. Man kan äfven i denna stil visa stort snille, stor
talent, stor skicklighet; ty skickligheten består i att göra väl det man
nt-tänkt, hurudant det än för öfrigt må vara: men med allt detta har stil«n
likafullt något., som strider emot ett sannt, ett lagom, ett friskt, ett ädelt.»
«I den ideala stilen hafva antikens konstnärer arbetat; och den är för
dem så gemensam, att den ända ned i en grekisk krukomakares kladd är
igenkännelig. Med antiken mena vi sammanfattningen af grekiska arbeten,
och romerska, gjorda efter dessas mönster. I den låga stilen är allt det
moderna gjordt: hvarmed vi mena de nordiska folkslagens arbeten; d. v. s.
de folkslags, hvilka bo mellan Alperna och Norra Polcirkeln. Man har —
strängt taget — målat i den låga stilen alltifrån Cimabue och Giotto, med
jnbegrepp af Rafael sjelf, till nuvarande tid. Rafael har dock tycke af den
ideala stilen. Leonardo da Vinci, i sin stora tafla Nattvarden, står vid
Rafaels sida. Giulio Romano var en stor artist. Tycket af stil har från
Rafael meddelat sig åt hans skola. Förunderligare är att man träffar
taflor med Rafaels stil, målade innan Rafael-). Bland de senare målarne står
Correggio högst: man ser och återser hans vackra målningar gerna. I
allmänhet g&r den italienska konsten, Oaktadt någon smitta af de nordiska
eröfrarnes lynne och sitt efter Rafaels tid (särdeles genom Caraccierua)
bör-jade förfall, närmast intill antikens konst; så att det italienskt moderna är
ett idealt, när det jemföres med det nordiskt moderna.»
«När man får se antika konstverk, tycker man i början ett af två:
antingen att allting deraf, eller ock att ganska litet deraf, har skönhet. Bland
de nordiska folken är — i fall man vill vara upprigtig mot sig och andra
— det senare det vanligare. Erfarenheten visar att det sköna ej är det,
som de i sin första känsla omtycka. Vår allmänhet ger sin aktning — om
den ger någon — åt snillemödan i en konst, och åt det öfverdrifna i en
smak. Man vill se en konst vara konstig; man vill se det yppiga kring
det täcka. Huru skulle man då straxt förstå en ren skönhet? Äfven
artisterna ha i våra tider en tung idé om skönhet. Vår lefnad, vår ro, och
vår mellan så många folkklasser olika uppfostran, förbjuda känslan af ett
*) Förunderligt att Ehrensvärd ej synes hafva insett orsaken dertill. Den
Umbriska skolan i allmänhet, och Pietro Perngino, Rafaels lärare,
isynnerhet* målade i Rafaels stil. Denna stil var hans lärares, ehuru hos
lärjungen ytterst förädlad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
