Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elegier - Thorwaldsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men’skorna klagade nyss: «Den heliga konsten har flyktat:
Gudarne stiga ej mer ned från sin glada Olymp.
Skopas vaknar ej mer: Praxiteles ryckte sin mejsel,
Ryckte sin hemliga konst med sig till skuggornas land.
Hellas eger ej mer ett Athen, ej Roma en konstnär,
Gudarne, vålnader nu, sväfva kring sköflade fält;
Eller de fästas i flyktiga drag på multnande dukar,
Redo att gömma sig snart evigt i själarnes djup.
Marmorn qvalfullt våndas i tung, i tryckande dödssömn:
Ingen i sekler förmått väcka dess slumrande lif.
Mången försökte det väl; men det blef ett halflif allenast,
Menniskors ändliga lif: Gudarnes tändes ej mer.»
Se! då kommer en dag med en hel Olymp på sin skuldra,
Kommer med Jupiters blixt, fängslad i skapande hand,
Hög, ljuslockig och stark från yttersta Thule en yngling,
Furste till ande och håg, hjelte till snille och börd. [2]
Hyperboreernas ljus han tänder i eviga staden:
Verlden af häpnad är stum: konungar komma med skatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
