- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Dikter /
22

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elegier - Thorwaldsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dundrarens älskling matar hans örn i olympiska salar,
        Argusdödarn i smyg blottar sitt hämnande svärd.
Hebe fyller med Gudarnes dryck den fradgande bägarn.
        Psyche, döfvad af qval, vaknar vid Kärlekens bröst.
Bruten förtrollningen är, den tusenåriga, tunga:
        Gudagestalter på nytt vandra bland menniskors barn.
Nymferna dansa, Eroterna le och de saliga Gudar
        Dricka i sorglös ro Hebes föryngrande dryck ......
Dock! hvem skådar jag främst i den sköna, den heliga skaran?
        Bland den olympiska här icke jag känner hans drag.
Annorlunda han är, dock synes han likna dem alla,
        Starkare, högre ändock, underligt skön i sin kraft.
Menniska mer på en gång och mera Gud än de andra,
        Medlande kalla han tycks men’skor och Gudar till frid.
Marmorn är stolt att bära så lätt den väldiga anden,
        Aldrig med segrande kraft bar den en börda så ljuf.
Nu jag känner hans drag — ett under, som verlden ej skådat,
        Konsten förgäfves försökt, men’skorna möjligt ej trott.
Ja, förvisst, det är han! — Med frid på sin kungliga panna,
        Friden i signande hand, bjuder han verlden sin frid.
Himlens försonande flägt i de böljande lockarna spelar,
        Döden besegrad han bär, tecknad i blod på sitt bröst.
Midt i sin hjeltekrets, på en gång konung och broder,
        Färdig han står att en hvar sluta till blödande barm. — —
Sångmön saktar sin flygt; hon stannar här vid triumfen:
        Konstens och lefnadens mål Mästaren hunnit i den.
Verlden sade förut: «Se! konsten har hunnit det Gamla
        Stoltare säger hon nu: »Äfven det Nya hon hann.»
Döparen konsten har döpt i den nya födelsens vatten,
        Christus, uppstånden igen, kristnar en nyfödd Olymp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/6/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free