Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elegier - Thorwaldsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mästaren slutat sitt värf: han slumrar i ro på sin mejsel,
Skönhetens genier tyst sörjande stå vid hans graf.
Redan på allvar han gått att bo i den «Eviga Staden,»
Slagna af häpnad och sorg vännerna vinka å strand.
Lösta i himmelska toner till slut de vaggande vågor
Gungat hans mäktiga själ bort till den främmande kust.
Hundrade söner forvisst och hundrade blomstrande döttrar,
Sköna som Gudarnes ätt, lemnar han verlden i arf.
Nordiska konungars ättling, han blef en Fader åt Gudar:
Slägten, den unga, ej snart slocknar i tiderna ut.
O hur skönt var hans lif! En hjeltedikt huggen i marmor!
Skön var hans död: en musik, slocknad å tröttnande våg.
Skandiens hjelte! det arf, det sköna, du lemnat åt Norden,
Lefver så länge ännu Lejonet vaktar din graf,
Lefver så länge marmom har lif och konsten har ande,
Men’skorna skönhetens makt, snillets bedrifter förstå.
Lemna oss ännu ett arf! O gif oss en flägt af din ande!
Lär oss att lefva och dö, lefva i döden som du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
