Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elegier - Astronomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Perseus skakar sin lans: den hväsande Draken i ringlar
Svänger sin fjälliga stjert fritt i oändelig rymd.
Men bland alla likväl — i choret af himmelens tempel —
Strålar försoningens bild, Korset, det heliga, högst.
Vintergatan, ett skinande dok, allt ofvan och nedan
Slår sina bländande veck, strödt med juveler derom.
Icke, du himmelska Kors, de hedniske vise dig kände:
Der du i herrlighet står, sågo de gamle en Svan
Sträcka till flygt i blånande rymd två bländande vingar
Eller i dammar af mjölk* bada sin bringa af snö.
Dock, hvart ilar jag hän mot himlens svindlande zenith?
Icke, mitt öga, du kan reda dess skimrande prakt.
Bada du heldre din blick i Capellas smekande strålar,
När hon i vaggande våg speglar sin vänliga glans.
Spana Pleiadernas töckniga sken i det östliga dunklet;
Snart på din jordiska stig hjelper Orion dig ned.–
Säg mig, min vandrande själ, på din himmelska resa hvad
fann du?
Fann du, att rymden är tom, fann du, att stjeman är död?
Fann du, att tanken det är, som himmelens rymder befolkar?
Fann du, att tanken det är, hvilken ger stjernorna lif?
Fann du, att himmelska Lyran är stum på det strålande
fästet,
Om ej en vetande själ lockar dess toner till lif?
* Via lactea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
