Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanser och Visor - Stafkarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAFKARLEN.
från hemmets tomter fjerran jag vandrar verlden kring
Och släpar tungt min nötta staf i handen;
För mig en öcken vorden är jordens vida ring,
För mig ej blommar upp en ros ur sanden.
För mig är mörk den dag, som är, den dag, som komma skall,
För mig är jorden brännande och himmelen är kall,
Ty ingen vet, hvad fattigmannen lider.
Jag måste bittert gråta, hvar gång jag tänker på
Den dag, då än ett eget hem jag hade;
Då än vid egen härd jag satt och kunde hvila få,
Och än på egen bädd hvar qväll mig lade.
Tungt är, när bättre da’r man sett uti sin ålders vår,
Att skyla under tiggarns hatt i nöd sitt gråa hår,
När ingen vet, hvad fattigmannen lider.
Du mildaste Gud Fader, som är de ringes Gud,
Hur tung du lät på mig din börda falla!
Väl har jag ofta brutit mot dina helga bud,
Men synden är gemensam dock för alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
