Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanser och Visor - Till Oehlenschläger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och yngre slägter skåda med undran och med lust,
Hur fädren vandra fram ur sina grifter,
Hur forntid sina armar mot framtid sträcker ut,
Tills bröst vid bröst de hvila, försonade till slut,
Af sångens makt och minnenas besvurna.
Ditt verk det var, o Skaldekung! Med snillets tillförsigt
Vidtfrejdad har du gjort Norrsena tunga.
Si! hela verlden lyssnar med häpnad på din dikt;
Men hvem förstår också som du att sjunga P
Skön Walborg evigt lefver, Kung Helge aldrig dör:
At evigheten viges allt hvad Siaren berör
Med diktens eld, med flamman af sin anda.
Så suto vi der hemma och hörde länge på,
Hur hjelteharpan ljöd från Seelands lundar.
Men blodet börjar sjuda och hjertat börjar slå
För tid, som flytt, och för den tid, som stundar:
Dit bort till diktens öar, der Oehlenschlåger bor,
Dit skynda vi — enhvar af oss> som på en framtid tror —
Dit bort, dit bort vi ile öfver vågen.
Och färden blef ett underbart, ett ljufligt äfventyr,
Som nordens trogna folk ej brådt skall glömma.
Derom skall hemma talas, när arla dagen gryr,
Derom skall serla månget hjerta drömma.
Ja, länge skall man tänka der på den midsommarqväll,
Då Sveas söner helsade den danske skaldens tjell
Med hvad de bäst af sång och kärlek egde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
