Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanser och Visor - Brudsmycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tog sin hatt och så sin staf och så han tyst försvann:
Men ej han såg den mörka eld i flickans öga brann.
Hon satt som höstens måne blek, hon satt som natten tyst,
Och vägde kedjan i sin hand, sen hon den sakta kysst.
Så drog hon af sin rika drägt och sina ringars skatt,
Och snart i flärdlös klädnad höljd hon hos sin moder satt.
Men sist hon sade: «Moder min, i arbete och nöd
Från denna dag jag tjena skall en ärlig qvinnas bröd.
I ångrens bittra tåresvall jag bada skall min själ.
Må Gud förlåta, hvad du gjort—jag kan det knappt, farväl!»
I vida verlden ut hon gick: hon gick med tunga ijät,
Och tjente troget, tjente tyst, och troget, tyst hon grät.
Men när af sorg och ånger mätt hon lades ned i mull,
För första gången då hon bar den trogna kedjans gull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
