Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanser och Visor - Löftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När snart jag kominer åter,
Jag finner dig igen.
Då blommar du, som förr så skön,
För den, som dig är kär:
Och han, som pröfvat mannarön,
Dig mera värdig är.
Och när han åter stödjer
Mot fredlig vägg sin lans,
Sin lager skall han fläta
Uti din myrtenkrans.
Då skall han åter kyssa röd,
Han vet väl hvilkens mund,
Fast blek den är af sorgens nöd
I denna afskedsstund.»
Och ungersvennen drager
På djerfva äfventyr.
Han vill ej längre dröja,
Förty hans tid är dyr.
Och glad och modig, stark och ung,
Han lydde ärans bud;
Men när han stred för land och kung,
Han tänkte på sin brud.
Men bäst han stred och tänkte
På hemmets trogna mö,
Och bäst han lagrar sökte
I hennes famn att strö;
Och bäst han drömde om den frid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
