Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanser och Visor - Vårsång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att än en gång skall blifva höst:
Hvad rör mig framåt och tillbaka?
Den dag, som är, hör nordbon till.
Om han oändligt kan försaka,
Han ock oändligt njuta vill!
Hvad höjd af lust, hvad djup af smärta
Kan rymmas i ett menskobröst!
Hvad väl, hvad ve i samma hjerta
Kan tolkas utaf samma röst!
Ty liknas hjertat vid en klyfta,
Hvarunder vilda böljor gå,
Men parker sina kronor lyfta,
Och foglar sjunga ofvanpå.
Hur ljuft att svärma och att hoppas, —
När hjertat hviskar: det är vår —
Att denna blomsterverld, som knoppas,
En gång i all sin blomma står;
Att hvarje hjertats bön, som lycker
Halföppna läppar blygt igen,
Med hvarje vårdag närm’re rycker
Till sommarn och bönhörelsen!
Hur ljuft att tro, att minnets rosor
Snart skola få en vår på nytt!
Att fröjderna från tusen kosor
Tillbakavända, som de flytt!
Att själens puppa nya vingar
Och nya färger återfår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
