Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erotiska Dikter - En gammal flamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GAMMAL FLAMMA.
Naturen står uti sin morgondrägt,
Jungfruligt späd och blyg, och ler och tjusar:
Uti dess barm är lifvets känsla väckt,
Och diktens ambrafyllda somraarflägt
Uti mitt hjertas eolsharpa susar.
Amanda! Väl ej mer din vän är ung,
Och allt han ser omkring sig annorlunda.
Men årens börda ej han känner tung;
Ty än han hör en röst, som ropar «sjung»
Om fröjd som flytt, förhoppningar som stunda.
Hur tiden vexlar, är det ljuft ändå,
När minnets trogna murgrönsranka blommar
Omkring ruinerna, de dystra, grå,
Som sorgsna än, men fastå, återstå
Af lifvets forna rika helgedomar.
Det var en tid, då än uti mitt blod
En eld jag kände, som förbrunnit redan;
Då lifvet än uti sin blomning stod,
Då hjertat hade än sin ebb och flod
Och kärleken sitt lilla ny och nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
