Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erotiska Dikter - En gammal flamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åt honom stjernan blinkar ömt hvar qväll,
För honom blomman hvaqe morgon niger,
At honom lunden bygger bröllop stjell
Med gröna kuddar, himmelen till pell,
Der natten står högtidligt stum — och viger.
Att kyssas blott är hvarje rosenmund,
Att sucka blott hvar liljebarm är ämnad,
Hvar afton ämnad är till herdestund,
Till kärlekstempel hvarje doftrik lund,
Åt nattens trogna skuggor öfverlemnad.
Men nej, jag blifver åter varm och öm
Vid minnet af den fröjd jag länge saknat.
Jag hämma vill mitt minnes ljufva ström. . . •
Men säg, Amanda, är då allt en dröm,
Hvaråt vi le, se’n vi en gång ha vaknat?
Vi träda under verklighetens ok
Och drömmarne med tårars dagg bestänka. . ..
Du ler: nå väl, jag ock har blifvit klok;
Nu ser jag nog, att förr jag var en tok–
Men du var så förståndig, du, kantänka.
När du var sjutton år, hur späd och yr
Du än med lifvets första fjärlar lekte:
Enhvar af dem var dig ännu så dyr;
Men den förståndiga nu mer ej skyr
Att sönderplocka, hvad hon fordom smekte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
