Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erotiska Dikter - En gammal flamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du älskat har — och nu du ler deråt,
Du lycklig var — hvad är du nu, Amanda?
Du löjen hade, om ock stundom gråt;
Nu går du lugn och kall din jemna stråt:
Du har ej sorg och fröjd att sammanblanda.
I mogen fägring, skön, men kall som is,
Som dagen kommer, ock du tager dagen.
Du älskar ej, men fordrar verldens pris:
Ej solen glöder i ditt paradis,
Och intet hjerta klappar bland behagen.
Amanda! nej..... Helt visst ett hjerta slår
Inunder silket, som din barm omsluter:
Uti juveln, som blixtrar i ditt hår,
Jag ser ej annat än en stelnad tår
Bland dem, du öfver hjertats minnen gjuter.
För verklighetens dröm väl mången gång
Du dina drömmars verklighet kan glömma.
Men hjertat står väl ofta ock på språng
Att störta ned från lifvets smala spång
Uti det djup, der diktens böljor strömma.
Du röres. Väl, behåll din sköna ro!
Du är ändå, i hjertats djup, densamma.
Ännu vi ha en verklighet att tro:
Ännu på jorden milda Gudar bo,
I nya vårar nya blomster gro,
Och gerna flammar upp en »gammal flamma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
