Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen - Prins Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRINS GUSTAF.
(1852.)
Det blef höst i Nordens dalar, höst det blef i men’skors bröst;
Grymmare än förr var härjam: Svea sörjer utan tröst.
Himlen gråter, vinden klagar, vågen suckar i sin sorg,
Och en sky af tårar hänger öfver Sveas kungaborg.
Hvad betyder denna klagan, som nu går från strand till strand?
Dessa tåruppfyllda blickar, riktade mot himlens rand?
Söderns Linus, Nordens Balder — allt hvad skönast lifvet gaf,
I sin högsta blomningstimma sjönk i en förtidig graf.
När så hände, säger sagan, en oändlig sorg betog
All naturen, tills med stumma tecken den fått klaga nog.
Men ur men’skors bröst en namnlös jemmer steg mot
himlens höjd
Öfver lifvets falska glädje och all skönhets korta fröjd.
Så är meningen af sagan: Det en vårlig fägring gifs,
Hvilken, ren och skär som himlens, ej bland jordens
stormar trifs:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
