Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen - Prins Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur från sina ljusa höjder han i dälderna såg ned,
Der han sträfvandet belönte, der med lidandet han led.
Hur hvart öga, hvarje hjerta fästes vid den furste god,
Som så väl hvart hjertas längtan och hvart ögas bön förstod, —
Som försoningsfull och tålsam, i sitt allvar lugn och blid,
Bäst af alla skulle fatta medlarns kall i farans tid.
Hur i Nordens höst en morgon sist, flyttfogeln lik, han drog
Till en annan nejd, der högre ljus emot hans öga log.
–-Men han kommer ej tillbaka: Svea, från sin
älskling skild,
Gömmer med en moders smärta i sitt bröst hans bleka bild.
Högt till stjernorna han svingar, ofvan skyarne han går,
Yid hans skuldror växa vingar, rosor växa i hans spår,
Och en krans af stjernor slingar sina strålar om hans hår,
Och en engels lyra klingar på hans arm i himlens vår.
Sälle ande, från din himmel sänk dig ned till lifvets dal,
Torka fadersögats tårar, trösta modershjertats qval:
Bed de himmelska bevara hvad oss än är dyrt och kärt,
Hvad millioners ängslan värdigt och en engels bön är värdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
