Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han in i hvaije hjertats gömma såg.
Det var hans konst: hvar känsla på hans tunga
Och hvarje hjerta på hans läppar låg.
Bland Sveas fjell hans sångmö dvaldes gerna,
Fastän för deras armod alltför rik.
Jungfruligt hög och stolt som Nordens tärna,
I drägt och färger var hon Söderns lik.
Än enkelt skön som Hellas huldgudinna,
Än praktfull, bländande i österns skrud,
Än eldigt öm som Axels älskarinna,
Än mildt försakande som Frithiofs brud.
«
Men när hon gick bland furorna på Qellen,
Då nordanvinden öfver heden drog,
Och Carlavagnen gnistrade i qvällen,
Hur hennes hjerta då af stolthet slog!
För fädrens minnen och för Nordens ära
Sin röst hon höjde, dubbelt skön och varm,
Och fosterjorden låg — den trogna, kära —
Betagen, tjust vid siarinnans barm.
Nu går hon, sörjande och öfvergifven,
Sin skald hon söker utan rast och ro,
Och irrar stum, en tröstlös enka blifven,
I skog och park omkring hans Ostrabo;
Tills med Sibyllans bindel kring sin panna,
Uti sin hand hans fällda siarstaf,
Hon går omsider för att evigt stanna,
En genie full af smärta, på hans graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
