Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen - Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej någon börda var hans skuldra tung,
Ty, häfden lik, förblef han städse ung:
Blott ökad kärlek var hans ålders vinning,
Och hoppet glänste än kring grånad tinning.
Och mensklig känsla glödde lika varm,
Ja, varmare än förr, uti en barm,
Som döden börjat med sin runa rista,
Som kunde allt — blott ej sin kärlek — mista.
O dyra skugga! Kan du än en gång
Förnimma ljuden af din ungdoms sång,
Som sjelf du lärt dem, sjelf åt dem har diktat,
Deri ditt hjertas rika djup du biktat–-
Välan, så sänk dig ned till oss ibland,
När aftonstjernan ler vid himlens rand,
När vinternatten tyst och ödslig snögar
Sin hvita svepning på de gamla högar!–
När sången sluter, såsom nu, förbund
Med vårens grönska uti Odens lund,
Besök ännu en gång de kära ställen,
Då «stilla skuggor breda sig i qvällen»:
Besök dem då och hör din egen röst
Med kärlek klinga fram ur unga bröst;
Välsigna dem — de äro dig ju kära,
Om dig de följt i lefnad och i lära!
Helt visst din ande blifva skall oss när’;
Ty kär du är oss, som du var oss kär,
Och sjelf du företecknat har ditt öde:
Du sjelf oss sagt: «de lefva än de döde!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
