Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Julianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du slumrat in i vantrons sköko-armar:
Vid hämndens tigerbarm du vakna skall.
Ej blott din barndoms tro du öfvergifvit,
Din mandoms trohet ock du svikit har.
Uppå din panna lögnens märke står,
Affälling blir ditt binamn uti häfden.
I himlens höjd du kommit sorg åstad,
Du tvedrägt stiftat uti jordens dalar.
Se dig omkring: säg, hvåd du vunnit har:
Din hamn är stormig, fridlöst är ditt hem,
En evig tomhet är den skatt du samlat.
Din blick mig flyr: förlorade, vänd om,
Uti din faders armar återkom!
JULIANUS.
Jag lyssnat har, o prest, till hvad du talat,
Ty du har tyckts mig tala hjertats språk.
Vänd om, du sade; säg mig detta först:
Hur vändes stjernan i den jemna bana,
Som ödets finger en gång stakat ut?
Hur vändes pilen i sin snabba flygt,
Se’n den är slungad ut från stålsatt båge?
PRESTEN.
En vink allen’ af samma skaparfinger
Skall vända stjernan i dess jemna lopp.
En fläkt allen’ ifrån en engels vinge
Skall hindra pilen från att nå sitt rof.
Och dig, du arme, skall Gud^ nåd omfatta,
Om du på honom och hans frälsning tror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
