Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Julianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att all varelse tillintetgöra:
Ja, drucken af min seger-yras vin,
Jag ville stå på verldarnes ruin,
Jag ville himlen på min skuldra lyfta
Och slunga den i afgrundsdjupet ner
Och åter söndergrusa satans klyfta, ’
Tills af dess natt en punkt ej funnes mer.
Kanske du nu förstår att tviflarn skona,
Se’n du lärt känna otrons ljufva ro.
Mitt tal är slutadt — gif mig nu din tro:
Jag ger dig gerna deremot min krona.
PRESTEN.
Förfärlige, hvad ord du talat ut!
Från dina läppar dryper hädelsen,
Och gudahatet flammar på din panna.
I dina ådror brinna tycks en eld,
Som skall din varelse till aska bränna.
O himlaljus! som Gud oss gifvit har,
Att lysa oss på lifvets mörka stigar,
Förnuftets eld! hur ofta tänder du
Ej vådeld an, der du var satt att leda,
Liksom en vårdkas, vilsne seglaren.
Hvad jag beklagar dig, o Julianus!
Ty du var hög och stark, Guds älskling var du,
Bestämd att träda till en arfvedel,
En skön, en herrlig i din faders rike.
Men sjelf ditt barnaskap du från dig vrok,
Och desto högre du i karlek stod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
